Det dagliga livet

Mitt liv har inte enbart bestått av utbildningar och praktik, det har också kantats av både roliga, spännande och i viss mån plågsamma episoder.
När jag var yngre sysslade jag mycket med friidrott och hade en del framgångar.
Jag tränade ganska ihärdigt och oftast hemma me hjälp av min bror som också var med som ledsagare på de flesta tävlingarna.
Jag minns ett träningstillfälle då jag skulle hoppa längdhopp men det slutade med att jag kraschlandade in i ett äppelträd. Nåja, jag lyckades inte dra på mig några större skavanker så jag fortsatte träningen.
På skol-sm som varj år hölls i Stockholm lyckades jag ta flera skolrekord i olika grenar.
En annan idrott som jag ägnade mig åt under ett par år var längdskidåkning.
En gång varje vinter åkte jag tillsammans med andra synskadade till Norge för att åka skidor.
Vid ett tillfälle lyckades jag hänga av mig min ledsagare ordentligt genom att fåupp riktigt hög fart så jag blev senare tvungen att stanna och vänta in min ledsagare.
Med åren svalnade dock intresset både för skidåkningen och friidrotten så jag började istället syssla med elektronskytte och goalball.
Goalball är en lagsport för synskadade där man har 3 spelare på varje planhalva som ska försöka ta bollen genom att slänga sig och blockera bollen så att den inte går över mållinjen.
Det roligaste var nog att vara med och spela i en marathonturnering som gick ut på att man hade i princip speltid dygnet runt undr en helg, man var bra mör efteråt men det var riktigt kul.
Elektronskytte fungerar som vanligt luftgevärsskytte men istället för att titta på tavlan såhar man på sig ett par hörlurar där man hör en varierande ton beroende på hur nära mitten man befinner sig.
Det roligaste minnet från allt skjutande är från den första gången som jag ska pröva på elektronskytte.
Personen som ska skjuta före mig begår ett mer eller mindre livsfarligt misstag genom att lyckas sätta en kula i väggen.
Det skulle visa sig bero på att siktet även reagerade på färg utanför tavlan vilket resulterade i att kulan sattes i väggen istället men idag är sådana problem eliminerade.
något som var betydligt mindre behagligt var ögonoperationerna.
Det hela började med att mitt vänstra öga började ställa till problem, jag drabbades av något så vackert som högtryck.
Som bekant är ju högtryck riktigt bra när det gäller väder men när det handlarom ögon är det raka motsatsen.
När man talar om högtryck i ett öga betyder det att den vätska som finns i ögat inte kan rinna bort, den stannar i ögat och samtidigt fylls det på mer och mer vätska vilket gör att ögat hårdnar.
När ögats tryck sänktes en aning så bildades det blåsor som medförde problem för mig att sluta ögonen.
Det orsakade smärta och jag fick använda mig av 3 olika läkemedel för att försöka lindra problemen.
Med tiden blev läkemedlen verkningslösa och det som då återstod var att helt enkelt operera bort ögat och ersätta det med en glasprotes.
På sjukhuset fick jag veta att om jag hade kommit in senare hade ögat kunnat spricka.
När jag skrevs ut från sjukhuset efter den första operationen åkte jag och min bror till Halsberg och gick runt på en marknad där. Det måste ha sett lite roligt ut, att se mig där med en stor lapp för ena ögat, så det såg nog ut som om jag hade gått en boxningsrond.
två år senare var det dags för det högra ögat.
Den här gången handlade det inte så mycket om högtryck, snarare att det började bli missbildat.
Idag kan jag skryta med att jag faktiskt är ganska ensam om att kunna "kassta ett öga" på något, så där har ni som ser något att försöka leva upp till:).
En anna smått obehaglig upplevelse fick jag när jag en vinterdag lyckades kana ner 2 avsatser i en trappa utomhus med en klämmskada i ryggslutet som resultat.
Musik har alltid varit en glädjekälla i mitt liv.
Jag har spelat gitarr sedan jag var 7 år och jag spelade i ett antal år på musikskola men när man ville försöka fåmig att spela efter noter slutade jag där oh började istället klinka lite på egen hand.
Jag behärskar även bas, trummor och keyboard och har spelat i ett par mindre källarband som visserligen inte haft några framgångar men vi gjorde det ju bara för att det var roligt.
Under de senaste 10 åren har jag sysslat mer med själva produktionsarbetet men har även spelat lite till och från.
Under min praktiktid på en specialskola fick jag kontakt med en kurdisk kille som också var musikintresserad så vi började lira lite och det blev starten på en vänskap som slår det mesta.
Vi gjorde många rolia saker tillsammans som exempelvis en musikvideo och en studioinspelning i Stockholm.
Sorgligt nog har vi tappat mycket av kontakten i och med att han flyttade från Örebro när han slutat gymnasiet.
Senare fick jag dock kontakt med en barndomsvän som bor utanför Göteborg och vi började spåna på att göra låtar tillsammans.
Det hela avgjordes sommaren 2006 då jag åkte och hälsade på honom och i samma veva spelades 11 låtar in under en veckas tid.

Min hund Angel är mitt allt. Henne köpte jag 2003 och idag är hon 7 år (fyller 8 i november).
Det är en korsning av chäfer, labrador och boardercollie, hon är en riktig liten pussgurka.
Sorgligt nog bor hon just nu hos mina föräldrar eftersom de fick ta hand om henne när jag pluggade.
Det finns ju inget som är så härligt som att komma hem och höra svansen dunka mot väggen och när man öppnar dörren blir man påhoppad och pussad "välkommen hem husse".
Idag lever jag tillsammans med ensamheten i en ganska rymlig 2rummare och hade det intevarit för ensamheten så hade nog livet varit roligare.
När jag inte känner mig deprimerad över ensamheten eller när jag inte jobbar för mycket för att undvika den så tar jag min tillflykt till simmhallen. Det är märkligt hur lite vatten kan skapa en så rogivande känsla i kroppen och att sedan toppa det hela med en rejäl stund i ångbastun blir det helt enkelt perfekt.